Nu visar forskning att kultur gör oss friskare. Gunnar Bjursell som är professor i molekylärbiologi vid Göteborgs universitet har kunnat visa det. Jag har lärt känna honom genom vårt arbete i Nääs & Co styrelse i Floda där vi jobbar med hur man kan använda kultur och natur som friskvård men också i att utveckla och göra en byggd attraktiv. Nedan kan ni se inslaget i TV4.
Henrik Ripa (M)
Det är inte rimligt att man ska klara sig undan ansvar för rattfylleri genom att hävda att man har druckit alkohol i efterhand. Det är inte ovanligt att så sker, antalet utredningar på Rättsmedicinalverket om detta har ökat med 30% mellan 2009 och 2010.
Ett känt fall där detta inträffade var när miljöpartisten Per Gharton åkte fast för några år sedan. Han körde på fel sida om vägen och krockade. Innan polisen kom till platsen säger han att han ”klunkade i sig innehållet i en öppnad vinflaska” och drack lite starköl efter olyckan för att lugna ner sig. Han dömdes för vårdslöshet i trafik men inte för rattfylleri eftersom det inte kunde avgöras om han druckit före eller efter bilkörningen.
Det här vill vi nu åtgärda i socialutskottet. Frågan om sk eftersupning har utretts sedan 1940-talet och personer från flera olika partier har motionerat om det, bl a min partikamrat Jan-Evert Rådström. Idag satte ett enigt socialutskott ned foten och vill att eftersupningen ska kriminaliseras. Trafiksäkerheten är, bokstavligen, livsviktig.
Frågan är förstås väldigt komplex och många utredningar tidigare har kommit fram till att nackdelarna med bl a rättspraxis (att det inte är förbjudet att dölja ett brott exempelvis) övervägt. Samtidigt fungerar det i Norge. Nu får regeringen vända och vrida på frågan en gång till och återkomma till riksdagen med förslag. Beslut i riksdagen väntas 30 mars.
Förslaget verkar dessutom välkomnas av de flesta, bl a Motormännen och IOGT-NTO.
SR, Aftonbladet, SvD, DN, Aftonbladet, Sydsvenskan, Motormännen, SR, SvD igen, DN igen,
Allianspartierna i Stockholms läns landsting presenterar idag en rekordsatsning på sjukvården i länet (DN). 500 nya vårdplatser. Sjukhusen i Huddinge, St Göran och Danderyd byggs ut. Södersjukhuset moderniseras och Södertälje sjukhus får klara besked om att man fortsatt kommer att vara ett dygnetruntöppet akutsjukhus. De små närsjukhusen byggs också ut.
Det är klara och välkomna besked från landstingsmajoriteten.
Köerna har halverats den senaste mandatperioden men ska bort helt och 40 nya vårdcentraler har startat. Det innebär att tillgängligheten förbättras väsentligt. Stockholmarna kan glädja sig åt en modern sjukvård av hög kvalitet. Det blir möjligt tack vare tuffa prioriteringar av landstingets kärnuppgift och sunda finanser.
Men hur ser det ut i övriga delar av landet? Oftast ser jag tidningsartiklar om nedskärningar och besparingar. Landstingen i Dalarna och Blekinge är två exempel med usel ekonomi, där stora besparingar i vården förestår. Även Norrbotten har stora sparplaner. Ändå satsar man på Dalahästar för miljoner i Dalarna och musikprojekt i Norrbotten. Kanske inte så konstigt att de också styrs av socialdemokrater…
Det är inte heller så att kvaliteten eller tillgängligheten i vården i Stockholms län skulle vara sämst i landet och att behovet av förstärkningar därför vore extra stort just där. SKL:s öppna jämförelser visar snarare på motsatsen. När medborgarna får skatta sitt eget hälsotillstånd så mår blekingeborna sämst, stockholmarna någonstans över snittet. Dalarna har minst andel patienter (83%) som får träffa en läkare inom 7 dagar. Blekinge och Norrbotten har högst dödlighet i sjukhusvårdad hjärtinfarkt bland kvinnor. Betydligt färre män får behandling mot prostatacancer i Norrbotten och Dalarna jämfört med rikssnittet. Listan kan göras lång.
Håller vi på att få ett allt mer delat Sverige? Det borde inte vara så att partierna har olika ambitioner om en god, jämlik, modern och tillgänglig sjukvård, men man undrar ju varför skillnaderna förefaller öka allt mer. De blåa landstingen drar ifrån och de rödgröna sjunker. Om Stockholms län är moderaternas flaggskepp, var finns socialdemokraternas?
En viktig fråga för oss i riksdagen blir nu att fundera över hur vi kan se till att vården blir mer jämlik. Det borde inte spela någon roll var i landet man blir sjuk, vården ska hålla hög kvalitet överallt.
Idag skriver jag på Newsmill om behovet av mer valfrihet i vården och omsorgen.
Det är konstigt att vi fortfarande, sådär 20 år efter de första valfrihetsreformerna, ska behöva diskutera om vi är för eller emot alternativ till de offentliga verksamheterna. Vart har socialdemokraternas förnyelse tagit vägen? Jag minns deras 90-talsprogram som tydligt signalerade öppenhet för månfald och valfrihet, men väldigt lite har hänt och debatten är kvar från tiden dessförinnan. Och partiledaren in spe, Håkan Juholt, markerar skiljelinjen ännu tydligare och vill avskaffa valfriheten inom vården.
För mig är valfriheten ett av de grundläggande skälen till att jag engagerat mig politiskt. Varje människa borde får rätt att själv välja hur vården, omsorgen, skolan etc ska utformas och vem man vill anlita. Det ska inte politiker eller tjänstemän göra. Kvalitet är subjektiv och handlar ofta om bemötande. Det är individuellt och var och en av oss måste få avgöra vad vi själva tycker är bäst. Det handlar om att erkänna att vi alla har rätt att bli respekterade för våra egna åsikter, få inflytande över våra egna liv. Det som kan välja till det man tycker är bra och bort från det man inte gillar har makt. Den makten ska patienten ha.
Valfriheten fordrar att det finns olika alternativ att välja mellan och att dessa alternativ behandlas lika vad gäller regler, mål, tillsyn, uppföljningar och ekonomisk ersättning. Det är den enskildes behov som ska avgöra, inget annat. Ska det vara så svårt för de röda att hålla med om år 2011?
Jag studsade till när jag läste en artikel i Borås Tidning idag.
Miljöpartisten Gunn Moss Bjerling vill införa healing i den traditionella sjukvården. Hon är inte vem som helst, utan representerar just miljöpartiet i primärvårdsstyrelsen i Västra Götaland. Och sjuksköterska och healare.
Jag har väl inget emot healing, det får man hålla på med om man vill. Men inte med skattepengar och inte under täckmantel av sjukvård. Sjukvården ska vara evidensbaserad. Det man gör ska ha bevisad effekt. Det räcker inte med att man själv tycker så, professionen och socialstyrelsen måste också kunna belägga det.
Moss Bjerling illustrerar vådan av att man politiskt börjar definiera olika vård- och behandlingsmetoder. Det måste vara professionens sak, inte politikers. Var skulle det sluta? Socialstyrelsen hotar nu med att dra in hennes sjuksköterskelegitimation, vilket känns rätt motiverat.
När jag uppsöker vården vill jag inte träffa någon som ägnar sig åt hokuspokus. Ytterligare ett skäl att röst bort de rödgröna i Västra Götalandsregionen i nyvalet i maj.
Fler och fler använder RUT-avdrag, rapporterar SCB idag. Och det är gamlingarna som använder mest.
Det är främst äldre ensamstående kvinnor och barnfamiljer som utnyttjar möjligheten att köpa hjälp i hemmet till en rimlig kostnad. Det var ju så det var tänkt också.
RUT-avdragen underlättar för äldre att få hjälp med städning, snöskottning (aktuellt i vinter!), handling och annat hemma, vilket i sin tur underlättar möjligheten att bo kvar hemma längre. Det ska inte ersätta hemtjänsten, utan vara ett komplement.
Hur kan man vara emot detta? Tusentals nya jobb har skapats. Svartjobb har blivit vita och de anställda har fått trygga jobb med pension och försäkringar. Äldre och andra får hjälp de inte fick förut. Jag har väldigt svårt att förstå hur man kan motsätta sig RUT-avdraget. Synd att socialdemokraterna gör en vänstersväng med den nya partiledaren Juholt i stället för att acceptera moderna lösningar på människors vardagsproblem.
Alla förfasades vi nog i höstas när vi såg TV-reportaget om äldreomsorgen i Piteå. Dementa gamla människor irrade omkring planlöst, halvnakna i skumrasket i korridorerna på sitt äldreboende på natten, utan personal i närheten. Det kändes så långt från god vård och värdigt liv man kan komma. Inget sätt jag skulle vilja avsluta mitt liv på i alla fall.
Bättring lovades omedelbart av det socialdemokratiska kommunalrådet. Nu, ett halvår senare, verkar kvalitetsbristerna bestå. Socialstyrelsen hotar nu med skadestånd i miljonklassen, rapporterar media. Bra att de tar i med hårdhandskarna!
I februari skrev samtliga chefer på de 14 äldreboendena i kommunen ett brev till socialnämnden och hävdade att vården varken är god eller säker (Piteåtidningen). Liggsåren ökar, felmedicineringarna stiger och varje boende får inte sina individuella behov tillgodosedda. Kommunalrådet försvarar sig med att bemanningen ökat från 0,75 till 0,777. Men ärligt talat – tror han verkligen att 0,027 i ökad personaltäthet är avgörande för kvaliteten? Kvalitet handlar inte bara om de futtiga minuter som detta innebär i praktiken. Jag tvivlar inte en sekund på att personalen gör så gott de kan. Men har de rätt förutsättningar? Hur ser organisationen och ledarskapet ut? Hur ser delaktigheten och inflytandet lokalt ut? Möjligheten till kompetensutveckling? Det är så mycket som påverkar kvaliteten.
Om de styrande i Piteå inte insett detta, så blir Piteås resa till att få en bra äldreomsorg rätt lång. Vi har skärpt lagen och tillsynen för att klämma åt kommuner som Piteå och tvinga fram förändringar. Att strunta i eller inte vidta tillräckligt kraftfulla åtgärder för att skapa god kvalitet blir dyrt.
Bättre arbetsförhållande för kvinnor även i offentlig sektor!
Det ska löna sig att arbeta. Ett viktigt argument för Moderaterna. Men det är precis lika viktigt att lönen skall motsvara känslan av arbetsinsats och ansvar. Hur kan vi då acceptera att kvinnor i Sverige endast tjänar motsvarande 82 procent av männens löner. I ett land som anses vara ett av de mest jämställda i världen.
Svenska kvinnor kan enbart bli jämställda och självständiga om de kan leva på sin lön. Grunden till detta är att kvinnor och män måste ha lika lön för lika arbete, lika möjlighet till utveckling på arbetsplatsen och för att starta företag. Idag är kvinnor överrepresenterade bland dem som tjänar minst. Inom många kvinnodominerade yrken finns hoptryckta lönestrukturer, mycket små karriärmöjligheter och för få arbetsgivare. Kvinnor är också överrepresenterade bland deltidsarbetande. 2009 utfördes hela 75 procent av allt deltidsarbete av kvinnor. Samma år arbetade 41 procent av alla kvinnor deltid, den samma siffran för män var 11,9 procent (ålder 15-64). Detta påverkar deras framtida pensioner och livsinkomster negativt.
Ett steg i kampen är en satsning på kvinnodominerade yrken. Alliansregeringens ”omvårdnadslyft”, där en miljard kronor går till kompetensutvecklingen för personal, undersköterskor och vårdbiträden, är viktig – och ett steg på vägen. Men detta kräver uthållighet och långtidssatsning. Kommuner, landsting och offentliga verksamhetsutövare måste ta sitt huvudansvar och se sina medarbetare som en av de viktigaste byggstenarna.
När det gäller familjelivet tar kvinnor oftast ett stort ansvar för hem och barn
. För att skapa ett samhälle där kvinnan uppmuntras till att arbeta heltid och göra karriär arbetar Moderaterna med jämställdhetsbonusar och med framväxten av en servicemarknad där man kan köpa tjänster, tillängligt för alla. En undersökning från januari 2010 visar att den största köpargruppen inom RUTavdraget är barnfamiljer med medelinkomst. Men detta är inte tillräckligt, eller de enda stegen som måste tas. Jag arbetar för att det inom all offentligt styrd och skattefinansierad verksamhet erbjuds möjlighet till heltidstjänster.
Jag ser tre hörnstenar för kvinnorna på den svenska arbetsmarknaden. För det första ska alla känna sig ha möjlighet att själva påverka sin arbetssituation. Lönen ska motsvara arbetsinsatsen och ansvaret samt skapa möjlighet för ekonomisk självständighet. Och slutligen ska alla ha möjlighet till rimliga, och värdiga, arbetstider.
Margareta B Kjellin (M)
Riksdagsledamot Gävleborg
World transplant Games 2011
Veckan före midsommar 2011 står Göteborg värd för de internationella idrottstävlingarna för transplanterade, World Transplant Games, WTG. 2.000 deltagare från 70 länder kommer att tävla i 13 olika grenar och deltagarna är i blandade åldrar, från 6 – 70 år. Tävlingarna påminner om de olympiska spelen i sin utformning men har en viktig skillnad, alla deltagare är transplanterade. Syftet med tävlingarna, förutom att låta deltagarna träffa människor i samma situation, är att synliggöra framgångarna med transplantation och öka tillgången på donerade organ. I diskussioner med bland annat Åsa Sandberg, Anders Olsson och Håkan Gäbel på WTG kom det fram många bra idéer och tankar hur man kan marknadsföra vikten av att göra sin vilja känd när det gäller organdonation.
Missa inte möjligheten att var med på det öppna loppet den 18 juni som en del av invigningen. För de som var med 1995 när VM i frididrott hölls i Göteborg vet vilken folkfest det var.
Henrik Ripa (M)
Välfärdsblogg 