När ekonomismen styr och andra värden försvinner

7 Sep

Ibland blir jag väldigt provocerad. Så var det i förmiddags på SNS-seminariet om ”Konkurrensens konsekvenser”. Genom en DN Debattartikel till frukosten öppnade de adrenalinkranen och det klingade inte av under själva seminariet heller.

Så vad var det som frigjorde adrenalinet? Jo, SNS väldigt ensidiga fokusering på effektivitet som resultat av valfrihetslösningar. Det har ju inte varit det primära syftet med skolpeng, barnomsorgscheck, hemtjänstpeng, vårdval och alla andra modeller som vi genomfört!

SNS-redatören Laura Hartman konstaterade på seminariet att kunskapsläget om effekterna av konkurrens och valfrihet i välfärden är anmärkningsvärt bristande. Kan bara hålla med! Staten har tyvärr inte varit så intresserad av utvärderingar under lång tid, men det har blivit ändring på det de senaste åren. Nu är det mycket mer fokus på output och resultat i.

Hartman konstaterade också att det inte finns några belägg för stora vinster med konkurrens och valfrihet. Det är här det brister för mig.

Jag är en varm anhängare av valfrihet i välfärden. Jag är det därför att det skapar egenmakt, möjlighet för alla människor att välja. Inte bara de rika, utan faktiskt alla. Och för att det ger utrymme för kreativa lärare, sjuksköterskor, läkare och andra personer att förverkliga idéer om en bättre välfärd, idéer som de inte fått utrymme för inom det offentliga. Jag älskar mångfald. Det berikar. Eftersom vi 9 miljoner invånare i Sverige är olika så kan verksamheten inte se likadan ut för alla. Den måste se olika ut för att var och en av oss ska få en skola eller omsorg som passar riktigt bra. ”One size – fits all” existerar inte när det gäller välfärd.

Men detta perspektiv saknas i rapporten. I stället handlar det om förbättrad kvalitet, kostnader och effektivitet samt fördelning av välfärden. Viktiga aspekter, absolut. Men politik bygger på värderingar. Jag, och vi moderater, har en värdering som säger att det är bra med valfrihet och att människor får bestämma mer själva om sina egna liv. Andra partier bygger sin politik på andra värderingar.

När vi skapade skolpengen och hemtjänstchecken så var det för att bryta fyrkantighet, stelbenthet och ge människor makt att påverka. Maktutredningen från 1990 visade att skolan var den sektor som man hade minst möjligheter att påverka, det mesta var stängt för elever och föräldrar. Tänk om man skulle kunna utvärdera hur väl vi nått fram i att skapa mer delaktighet och möjligheter att påverka i stället? 

Fast å andra sidan är det kanske som Hartman sa, de presenterar inga nya eller egna resultat utan sammanställer bara det som redan finns. Och forskarvärlden kanske inte tittat just på hur möjligheten att påverka utvecklats… Fram för en ny maktutredning!

Jag blir också lite störd över SNS sätt att negligera värdet av attitydmätningar. Om människor säger sig vara mer nöjda med en verksamhet så är väl det jättebra?! Så är det bevisligen inom skolan och vården i alla fall. När valfrihetslösningar införs blir människor generellt sett mer nöjda. Kanske för att man blir mer nöjd med det man valt, kanske för att leverantören anstränger sig mer för att jag ska bli nöjd. Oavsett vilket så är det positivt. Ett mål med alla verksamheter måste ju vara att kunderna är nöjda. Eller?

Slutligen, SNS visar en brist på förståelse för hur både politik och kundvalsmodeller fungerar. Om man har skolpeng, hemtjänstcheck, vårdpeng etc så är priset fixerat från början. Det är inte den som är billigast som får driva verksamheten. Vi får ingen priskonkurrens. Därför blir det naturligt att kostnaderna inte sjunker när kundval införs. De kan så klart sjunka, det beror på vad man faststället skolpengen till. Om man dessutom har höga ambitioner med en verksamhet så är en lösning ofta att man vill satsa mer pengar på den. Oppositionen vill per definition alltid satsa mer på just skola och omsorg än vad en majoritet vill, oavsett färg. Att i detta läge tro att man ska se omfattande effektiviseringar är så fel.

Nej, släpp fram andra värden än bara ekonomiska!

Annonser

2 svar to “När ekonomismen styr och andra värden försvinner”

  1. Thomas de Ming (@Mingligt) 7 september, 2011 den 05:31 #

    Jag har inte svårt att hålla med om egenmaktens värde.
    Desto märkligare blir det då att vi genom en lång rad avregleringar avhändar oss just egenmakten genom att flytta över så mycket av våra resurser från det gemensamma till några få kommersiella de facto-oligopol i bransch efter bransch.
    I praktiken så lägger vi över vårt gemensamma inflytande på viktiga samhällsverksamheter (vår gemensamma egenmakt) i händerna på människor i slutna styrelserum som i sin tyr styrs av det flyktiga riskkapitalet.
    Det kallar jag inte egenmakt, det kallar jag egenmäktigt förfarande med de gemensamma tillgångarna 🙂
    Att valfrihetens företrädare nu hastigt byter argument från ”ökad konkurrens ökar kvalitet och produktivitet” till att känslosamt börja tala om att ”människor tas ifrån sin egenmakt om det inte finns privata alternativ” ökar inte direkt trovärdigheten.
    Ärligt talat, om man säger sig företräda valfrihetens egenvärden så är det hög tid att verkligen leda i bevis att allas vår egenmakt ökar genom avregleringarna.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Verkligheten säger emot SNS | Linda Norberg - 7 september, 2011

    […] som skriver klokt om detta idag är: Mats Gerdau, Edvin, Anders Morin, Eva Cooper mfl. Share this:E-postFacebookTwitterSkriv utLike this:GillaBli […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: